Inom chewa- och nyanja-stammarna i Malawi, i östra Zambia och delar av Mozambique har ”nyau dancers” en speciell plats. De är intimt förknippade med magi och har en månghundraårig tradition i stammarna. 

Förut fanns det en nyau i varje större by, nu är det färre men de skrämmer fortfarande slag på människor, inte bara barnen. De sägs bo på kyrkogårdarna och vara mer djur än människor. Och de är inte sällan aggressiva. Det är som en slags teater, en spännande teater. Men vem kan egentligen med säkerhet skilja skådespel från verklighet? 

Besöker du Zambia (det tycker jag verkligen att du ska göra) ser du sannolikt inte mycket av witchcraft. Sannolikt inget alls. Kanske åker du förbi en handskriven reklamaffisch för en witchdoctor, inte mer.

Jag ska inte säga att alla i Zambia tror på den här magin, men om du lär känna zambier lite bättre så är det sannolikt att du får ett svar i stil med ”Jag vet inte om jag tror på det, men jag kan inte avfärda det.” Många har historier om händelser som de säger sig ha svårt att förklara på annat sätt än med witchcraft. Och rätt många säger att de självklart tror på det. Det var till och med nära att det blev ett utbildningsprogram i witchcraft på UNZA, det statliga universitetet. De var dock tvungna att lägga ner det innan det startade. 

På landsbygden är det fortfarande många som är beroende av traditional healers. De har kanske inte råd att besöka en vanlig läkare, eller så är det för långt att gå till närmaste klinik. Men även de som bor i stan använder sig av healers, som kanske förstår sina patienter bättre än många vanliga läkare gör. Och det hela är oberoende av status. Fattiga eller rika, analfabeter eller välutbildade, kristna eller inte. Och högt uppsatta politiker. Det är många som vill ha hjälp av goda råd – eller magi – för att nå framgång i livet.

I min roman ”Muzungu” resonerar huvudkaraktärerna Adam och Wezi mycket kring witchcraft. Vad det är egentligen, och vad det för med sig.

Jag har också skrivit lite mer om witchcraft här på sajten.