Även om ”Muzungu” är en roman, med påhittade karaktärer och händelser, så har jag försökt att hålla platser, företeelser och traditioner så nära verkligheten som möjligt. Jag har, utöver alla timmar med research, bland annat träffat och intervjuat flera ”ngangas”, varit på en nyau-dans i Chibolya i Lusaka och på ett witchcraft-sjukhus utanför Katete, nära gränsen till Malawi. Och begravningsceremonin i Tumbuka-stammen, som återges i boken, går traditionellt till precis så.

Jag har efter mycket eftertanke valt att använda de engelska begreppen”witchcraft” och ”witchdoctor”, trots att de kan kännas exotifierande, vilket är något jag i övrigt har gjort mitt bästa för att undvika. Dels för att de svenska orden ”häxkonst” och häxdoktor” känns ännu mer exotiska, dels för att det är de begreppen som oftast används i Zambia.

På språket chinyanja, som är det vanligaste i Lusaka, används begreppet ”nganga”, vilket kan översättas till helare, profet eller expert. Begreppet och företeelsen finns med olika stavningar i flera bantuspråk. Alla ngangas är inte witchdoctors, långt därifrån. De flesta har kunskaper i örtmedicin och kan ge medicinska, religiösa och framför allt andliga råd. Andra säger sig även kunna kommunicera med förfäderna, bota sjukdomar, förhindra otur och olyckor – och i vissa fall orsaka andra människor lidande eller till och med död. Det är inte ovanligt att ngangas ber klienter att i stället gå till den vanliga sjukvården, och det finns exempel på att sjukvården skickar patienter till en nganga. Avarterna återfinns ofta i städerna, där ”doktorer” bland mycket annat säger sig kunna göra människor rika, rädda äktenskap och hitta försvunna ägodelar.

En nganga måste vara registrerad och inneha ett certifikat i en av de nationella föreningar som finns. Bara i den största föreningen, Traditional Health Practitioners Association of Zambia (THAPAZ) finns 40 000 medlemmar. Kategorin ”witchdoctor” är inte officiellt erkänd i föreningarna, eftersom lagen Witchcraft Act (1995) förbjuder aktiviteter som innefattar ”häxkonst”.

En intressant jämförelse är med de kloka gubbar och gummor som fanns i svenska byar ända in i 1900-talet. Människor som kände sina grannar och hade erfarenheter av både enkel sjukvård och kunde ge själsliga råd. Det var någon man litade på, helt enkelt. Denna funktion är central även i dagens Zambia. Exempelvis utbildade landets hälsomyndighet och Världshälsoorganisationen, WHO ngangas om Covid-19 för att få ut livsviktig information till befolkningen under pandemin.

Många ngangas säger att de bara utför goda gärningar, andra att de med sina kunskaper kan skada eller döda en annan människa på avstånd. Och tron är mäktig. För den som har växt upp med traditionen med witchcraft och inte kan avfärda den så kan en förbannelse, utförd av en witchdoctor, bli ett lika verkligt hot som om du eller jag skulle bli hotade av ett kriminellt gäng.

Jag fick idén till ”Muzungu” när jag försökte förstå mina zambiska vänner på ett djupare plan och plötsligt började inse att de flesta hade en relation till witchcraft. Och jag ville berätta en historia om hur det traditionella och det moderna Zambia möts, med makten i centrum. Makt som baseras på människors tro, antingen den är på en ideologi, en gud – eller på witchcraft. Makt som kanske baseras på en illusion, men som kan vara väl så verklig.

Magi är makt, vilken religion eller eller annan trosuppfattning den än utförs i.